Mitt liv

Vetlanda

Efter två år som trainee i Tidaholm var jag redo för nya utmaningar. I Vetlanda hade platschefen Jan Liljegren sökt sig vidare till ett annat arbete, Nils Vikdahl hade efterträtt honom och Ken Frick hade börjat som tryckerichef. Man ville dock förstärka på splintavdelningen, och jag började som avdelningschef i maj 1998.

Det var ganska nervöst, jag hade inte ännu fyllt 25 år och saknade erfarenhet av personalledning (vi hade gått en kurs i ledarskap i Tidaholm, men det är en sak att sitta på skolbänk och en annan att vara ute i verkligheten). Den första tiden gick dock bra, och jag fick bra stöd av mina arbetsledare Gert-Inge och Ragnar. Jag arbetade mycket och kom snabbt in i avdelningen. Det första jag gjorde var ett produktionsplaneringssystem för att få riktig koll på produktionen. Snart datoriserades kvalitetskontrollen och jag fick min dröm om att ha ett intranät uppfyllt i och med 'SplintNätet'.

Ganska snart upptäckte jag att det var ganska illa ställt med produktionsteknikavdelningen. Det fanns (och finns) fem mycket duktiga reparatörer i Wallin, Kjelle, Håkan, Rolf och Torsten. Här kunde jag hjälpa till att ta fram ritningsunderlag för större och mindre förändringar i produktionsapparaten. I slutet av 1998 togs beslutet att installera en ny helautomatisk svarv och efter mycket arbete var svarven på plats och CE-märkt efter semester 1999.

Då jag började i Vetlanda fanns två system att förpacka splinten för export; i kartonger eller i kakor. Problemet med kartongpackningen var att kapaciteten var för låg och i kakpackningen att arbetsmiljön var för dålig. Under hösten 1999 utsågs jag som projektansvarig för att ta fram nya kartongredningsmaskiner med målet att höja kapaciteten med 35%. Mestadels tillsammans med Lasse Wallin tog vi fram en ny princip för splintpackning, maskin typ SRM. Jag skötte ritningsarbetet och Wallin byggde maskinerna. Under våren 2000 var maskinerna färdig och installerade. Snart visade sig att maskinerna hade en kraftigt förbättrad kapacitet, fördubblad jämfört med tidigare med förbättrad packningsgrad. Tack vare de nya maskinerna kunde kakpackningsmaskinen pensioneras och exportpackningen koncentrerades helt till kartong.

Splintpackningsmaskinen SRM i 3D

På splintavdelningen jobbade även Staffan Berg ute på virkesgården. Staffan höll i fritidsklubbens datasektion (tillsammans med Robert Karlsson) och lade ned mycket fritid på programmering. Efter det att jag slutat i Vetlanda tog Staffan över ansvaret för flera av de system jag byggt upp och han har tillsammans med Johnny byggt upp ett mycket fint produktionsövervakningssystem för maskinerna i splintproduktionen.

Splintavdelningen har utvecklats mycket efter det att jag lämnade den, men jag är glad över att ha fått vara där och hjälpt till att genomföra några av förändringarna.

Men i Vetlanda fanns ju inte bara splintavdelningen. På kontoret fanns ju Molle (numera chef för splinten), Annemarie, Birgitta och Nils och på tryckeriet hade vi Ken och Sanna. Det var en för himla skön stämning i Vetlanda, och det är nånting jag saknar därifrån. Men de flesta finns kvar och några nya har kommit tills.

Under hösten 1999 och våren 2000 hade jag något som kanske kan kallas en för tidig 40-årskris (mycket för tidig, eftersom jag var 26 år). Jag hade fortsatt träna hårt och sprang en terrängmil på drygt 40 minuter och hade även deltagit i en del cykeltävlingar som Sommen Runt och Björkebylopppet. Jag bestämde mig dock för att göra Klassikern och anmälde mig snabbt till Vasaloppet. Vintern var dock inte var den borde och jag fick köpa rullskidor. Trots mycket jobb ägnade jag mycket tid åt träning och lyckades genomföra samtliga deltävlingar i Klassikern.

Jag bestämde mig även för att ta körkort för tung motorcykel. Kort tid före uppkörningen får jag erbjudande om att flytta till Spanien, vilket jag nappar på, så tidsschemat var verkligen pressat och jag får bara en chans att köra upp innan flyttlasset går. Uppkörningen går dock bra, och jag överraskar både mina arbetskamrater och föräldrar med att dyka upp med en sprillans ny kanariegul motorcykel. Och överraskade blev de!

Flytt till Spanien, ja. Jag hade ju läst engelska och tyska tidigare, men i bästa fall skulle jag kunna beställa en öl på spanska (och även om man klarar sig en stund på detta så blir det enformigt i längden). Så jag satte igång att snabbstudera spanska. Preteritumformer, konjunktiv och sånt där var bara att glömma. Det gick extremt trögt, men jag kunde göra mig förstådd.

Läs mer här: < Tidaholm | Valencia, Spanien >