Mitt liv

Spanien

Jag anlände till Valencia, Spanien i mitten på juli 2000 och det var VARMT. Fabriken stänger i augusti, vilket passade mig bra, eftersom jag ville plugga spanska så mycket av tiden som möjligt. Jag skrev in mig på språkinstitutet Mangold för enskilda lektioner och jag fick Luis Garralda som lärare. Han kunde prata engelska, men vägrade prata något annat språk än spanska. Han körde stenhårt med mig och gick igenom samtliga verbformer på mycket kort tid, och jag var på gränsen att bryta ihop flera gången. Men, jag pluggade på och till min förvåning började jag få ordning i huvudet.

Collage med några bilder jag tagit i Valencia

Bara några veckor efter semestern blir min bärbara dator stulen. Jag hade som vanligt lämnat den på skrivbordet och på natten får polisen ett samtal från en granne till fabriken som sett en skum person smyga omkring. Föga trolig anledning att ringa, eftersom fabriken körde nattskrift, och det misstänktes tidigt att det var nattvakten från ett väktarbolag som var ansvarig. Detta kunde aldrig bevisas och om stöldgodset över huvud taget kunde säljas finns det någon stackare i Valencia med en bärbar dator med svenskt tangentbord.

Jag hade tagit med mig motorcykeln till Spanien. I början körde jag omkring mycket och körde vilse ganska ofta, men så lärde jag mig att hitta. Trafiken i Spanien är ganska mycket hårdare än i Sverige, och jag önskade snart att jag hade en bil. Den önskningen gick snart i uppfyllelse när det visade sig att företagssköterskans (Domingos) bil var till salu. Denna var en Fiat Cinquecento som jag levde med under något år innan jag bytte upp mig hundra hästkrafter till en Peugeot 206 GTI.

Jag har en mycket trevlig lägenhet med stor terrass i en förort till Valencia. Härifrån är det nära till naturen och man måste hitta på bra ursäkter för att inte ge sig ut att springa eller ta en runda på cykeln. När jag kom ned till Valencia hade jag fortfarande Lidingöloppet kvar i Klassikern och en dag i oktober satte jag mig på planet hem för att på lördagen vara bestman på min brorsas bröllop och dagen efter sätta mig i en hyrbil klockan 05.00 på morgonen upp till Stockholm. Jag överlevde och detta blir ett minne för livet.

På fritiden fortsatte jag ägna mig åt Internet och under våren 2001 skaffade jag mig så ett konto på ett webbhotell med PHP och mySql och startade sajten Supertortuga. Sajten fortsatte på halvfart under något år tills jag skaffade en ny dator hemma och installerade den gamla som Linux-server.

På jobbsidan blev det mycket administrativt arbete. Jag arbetade bland annat med att samla in produktionsdata från alla tändsticksfabriker och sammanställa den. Det blev även många ekonomiska rapporter. Under 2002 deltog jag i ett antal olika problem och mitt flygplansresande accelererade. Bland annat åkte jag till USA ett antal gånger, till vår mekaniska verkstad i Shanghai, Kina och så till våra produktionsenheter i Europa, förstås. I mitten av 2003 hade jag gjort 300 000 km i flygplan och jag kunde utan tvekan säga att jag var trött på att resa, att bara se flygplatsen, kontor och hotellrum.

Under min vistelse i Valencia började jag bygga upp tändsticksdivisionens intranät, MD.net. Intranätet var en samlingsplats för gemensam information för fabriker, försäljningsbolag och divisionsledning. Jag implementerade ett antal olika applikationer, samtliga kopplade till SQL-servern. Intranätet växte snabbt i storlek och användning och i mitten av juli 2003 var runt 60 användare anslutna i åtta olika länder via företagets WAN (Wide Area Network).

Jag var i det här skedet ganska inblandad i tändsticksdivisionens maskinbolag Arenco. Det konstaterades i mitten av 2002 att Arenco borde ha en webbsajt. Med tanke på min erfarenhet från utvecklingen av MD.net fick jag tekniskt ansvar. Arenco har alltid mycket att göra och utformningen av själva innehållet tog längre tid än väntat och först under våren 2003 kunde jag lägga ut sajten (www.arenco.com).

Under mitten av 2003 började jag känna mig gammal. Jag fyllde 30 år och upptäckte att det faktiskt gick att fortsätta leva ungefär som tidigare. Jag trivdes bra med livet i Valencia och när företaget erbjöd mig ett annat jobb hemma i Sverige, tackade jag nej med motiveringen att jag ville stanna kvar i Spanien ytterligare någon tid. Kort därefter fick jag beskedet om att mitt kontrakt i Spanien inte skulle förlängas när det löpte ut, vilket innebar att efter 7 år inom Swedish Match skulle min sista arbetsdag bli den 31 januari 2004 och att jag skulle börja leta arbete igen.

Läs mer här: < Vetlanda | Efter Swedish Match >